Vikten av att ge

Min mormor är min inspiration, även i efterlivet. Hon sa alltid ”vi jobbar för människor, med människor och ingenting annat…
En devis jag än idag flitigt anammar i en växande självisk värld.

Ge och du skall få

Alla vi har någon gång sett eller hört fantastiska historier om människor som skapat skillnad genom att ge till andra. Pay it forward är ett begrepp som berör. Alldeles för ofta stannar vi upp i givandet för att tänka efter vad vi får i retur. Vi är så vana vid att ge något för att få något, ex vis pengar för en tjänst. Därför har vi kommit en lång bit ifrån det som förr skapade starka, rika stammar, där tillgångarna fördelades för allas välgång.

Jag har lärt mig att ge, fastän jag egentligen inget har. För mig är det helt normalt att ge det sista eller det enda till någon annan. För en månad sedan stod jag på ICA och det fanns en vetemjölspåse kvar i hyllan. Kvinnan bakom mig suckade när jag sträckte mig efter den. Jag stannade upp och vände mig mot henne och sa att hon kunde ta den. Hon blev ställd och frågade hur det kom sig att jag gav den till henne. Jag sa att jag kunde baka på annat mjöl, vetemjöl är bara ett av många mjölsorter i hyllan. Hon tackade mig och sa att jag var snäll.

Jag försöker att vara snäll och givmild, ibland sätter jag krokben för mig själv, men jag vill ändå inte vara annorlunda. Jag vill kunna känna att jag kan ge. Det får mig att må gott i hjärteroten och det får min själ att le. Det ger mig en känsla av att tända ett ljus i ett mörkt rum och påminna människor om att det är godhet som gör människan god och att vi ibland faktiskt behöver träna på att vara utan, för att någon annan ska få känna sig värdefull.

Därför, just därför var det som följer nu inte något annat än ett självklart val.

Våra personliga hälsningar till de som läser boken.

Covid-19 patienter

Ett inlägg på Facebook fångade Rebeckas öga och hon vidarebefordrade den till mig. Patienter på Danderyds Sjukhus har tråkigt. Besök är förbjudna och sjukhusbiblioteket stängt. Det finns helt enkelt inget att göra. Jag kan tänka mig att de läst samma tidskrift upp och ner vid det här laget…

En kvinna som jobbar på sjukhuset efterlyste böcker. Självklart valde jag att packa ihop ett bokpaket med mina två böcker Mother Pinetrees Visdom och Andedjuren Talar till dessa människor som behöver glädje, hopp och uppmuntran. Mina kollegor på Bybuteo har hakat på och fler bokpaket är på väg. Faktum är att många som såg den här tråden på Facebook har hakat på och skickat böcker till sjukhuset.

Det är så här världen ska vara – vi behöver hjälpa varandra. Vi sitter i samma båt och det klokaste är att ösa ur den tillsammans tills vi tagit oss i land. Vi behöver göra vad vi kan för att stötta de som inte kan eller orkar stå i sin egen kraft just nu. De vars vibration försvagas av sjukdom, oro och stress. Det sägs att ingen kedja är starkare än den svagaste länken, alltså bör vi försöka stärka upp varandra istället för att stjälpa varandra.

Den andra boken med personlig hälsning till läsaren.

När ingen vet framtiden

Jag vet en sak. Det finns en tid då Covid-19 är ett minne som börjar blekna. Tiden efter kommer alltid. Det är inte en fråga om den kommer, utan när den kommer.

Jag möter flera gånger om dagen frågan ”varför fortsätter du bygga?” och svarar alltid ”förr eller senare ger Covid-19 upp för att den inser att den inte har något att hämta här…”. Jag vägrar lägga mig på rygg i stallbacken och räkna stjärnorna eller studera molnen och vänta. Jag kan inte vänta på tiden efter. Jag förbereder för tiden efter.

Jag lever mina dagar precis som förut. Upp klockan 5 och flitig som en myra hela dagen. Jag pratar med kunder, jag skriver, jag fixar hemsidan och jag renoverar och förbereder för tiden efter. Tiden efter då det kan ligga 10 personer i sovsalen. Tiden då vi kan mötas för en trumning på loftet och kramas.

Jag har också tagit mig tid att spela in meditationer och trumningar som alla kan njuta av i sitt egna vrå, utan att komma hit till elden i stallbacken. Det är nämligen där alla möten sker just nu. I stallbacken sittandes vid elden. För jag vägrar lägga mig på rygg och vänta. Jag vill framåt och jag vill skapa det bästa för de som inte kan komma till mig – just nu. Det ger mig en känsla av frihet och mina andetag är lättare. Jag tar kontroll över min oro och skapar utifrån de förutsättningar jag har. Jag kokar soppa på en spik.

Klangskål och mick. Just nu samlar jag ljud till meditationer.

Mitt hem är min borg

Och här går drottningen runt i mysbyxor, raggsockor och trassligt hår. Jag jobbar ju vanligtvis också hemifrån eftersom jag bor i anslutning till Utsunds Kurscenter. Det som har skapat mysbyxfenomenet är ju att kunderna inte kommer lika flitigt på besök, så jag väljer det som är bekvämt och går runt i min lilla bubbla om dagarna.

Jag börjar faktiskt lessna på att lyssna på min egen röst om och om igen när jag mixar ljudfiler till en helhet, men snart är jag klar. Nästa vecka räknar jag med att ha 3-4 meditationer i trummans urvibration färdiga att lyssnas på av andra än mig själv. En av meditationerna kommer att vara gratis med anledning av att många sitter i en väldigt tuff ekonomisk sits just nu, men behöver ändå balans i sin vibration. Vi kan inte resa oss, om vi inte hör oss själva och de råden vår inre visdom ger oss.

Kram från mig, drottningen av mysbyxor!

Hej från mig i sonens hörlurar… man tager vad man haver.

Varma hälsningar
Mira

Mira Mård

Postad den 28 april, 2020Mira Mård
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.