Sommar 2.0

Ibland räcker inte handbroms, ibland är nödbromsen det enda raka. Att ärligt, rått och modigt våga välja bort det som inte skapar tillväxt, välmående och kraft. Så blev det här. Och, nu introducerar vi Sommar 2.0.

Alla känslorna på en gång

Per Gessle sjöng om det Alla känslorna på en och samma gång. Så har våren och sommaren varit, men alla känslor har inte fått komma ut och orientera mig i livet som det är menat. Jag har drunknat i att släcka bränder och hitta lösningar när livet ändrade riktning. Nu när jag släckt bränderna och förstått den nya riktningen livet har tagit, så kom alla känslorna på en gång. Jag var tvungen att låta dem komma fram och orientera mig, precis så som Mother Pinetrees Visdom lärt mig. Det handlar om att våga vara i turbulensen och låta känsla efter känsla få förmedla sin visdom så att turbulensen byts ut mot ett lugn. En inre stillhet där du hör dig själv och kan reflektera över visdomen känslorna förmedlar. Det är i det ögonblicket det blir lättare att ta ut en riktning att röra sig i, eller mot.

Det handlar inte om att välja rätt eller fel, det handlar om balans. Vad kan du välja för att skapa balans? Rädsla är en urusel vän när det handlar om val. Om du väljer utifrån rädsla stoppar du det kreativa, skapande flödet i ditt liv. Ett flöde vi alla har tillgång till. En stor bov i det här samspelet är ditt skuldkonto. Rensa i prioriteringarna. 

Min hängstol under eken.

Skapa minnen

När jag bläddrar bland gamla foton, så minns jag. Det slår mig också att alla foton från min barndom i princip är från somrarna. Nog hade året fler årstider, men sommaren var den tiden då en arbetarfamilj i förorten kunde skapa minnen. 

Det slår mig att det är exakt det jag behöver göra. Skapa minnen. Jag behöver också minska på det där skuldkontot, för den tynger mig. Den tar glädje ifrån mig och den tar fokus från min vision. Alltså skapar jag med min mamma minnen dessa dagar hon hemestrar hos mig. Min mamma har alzheimers, hennes sinne förändras och det finns inget vi kan göra åt saken. Jag känner enorm tacksamhet för de dagar vi får och nu kan jag stryka händerna över dessa brädor, som ska bli min garderob och blunda, minnas att hon slipade dem åt mig. Mamma som aldrig hållit i en slipmaskin har slipat sammanlagt 18 meter brädor. Gamla, tunga brädor, dessutom som användes när byggnaderna restes på gården. Historia och minnen. Kärlek och omtanke. Närvaro och samtal.

Vi har också trummat och sjungit tillsammans. Nåja, mest jag, men mamma var med i alla fall. Hon njöt av trummans helande kraft och sa att hon aldrig sovit så gott som dessa nätter här och nu.

Nyslipade gamla brädor redo för ett lager bets.

Skördetid – samtalstid

Det är också skördetid. En tid då kvinnor vanligtvis samlades för att plocka bär, svamp och allt annat som Moder Jord ger oss. Dessa dagar har vi förberett för tillagning av diverse dekokter. Vi har också samlat in allt som behövs till gårdens egna teblandning. Vi har samlat blad, rötter och blommor för till all rökelse som ska torkas och alla salvor som ska kokas.
Under tiden som vi har plockat bären, så har vi samtalat. Om tider som varit och om kvinnors liv och kvinnors magi. Vi har också pratat om tiden som är, rädsla och oro för hur livet ska bli när hösten kommer. Det är många som undrar hur hösten och vintern blir.
Jag har dessa dagar slutat undra och bestämt mig för att det blir bra. Det jag lägger fokus på just nu är att hitta de 4 kvinnor som saknas till konstutställningen i september som ska visa Gudinnans Väsen. Känner du en kvinna som förmedlar Gudinnans Väsen – skicka henne till mig så att fler får se hennes konst. 

Vinbär och krusbär.

Ny kraft och ny energi 

Så nu sitter jag här med ny kraft och ny energi. Jag bränner på en av de många enegrenar vi kapat i rätt längd för min lilla magiska arbetsväska. Jag sitter här med ny beslutsamhet och en plan som formats i min dagbok. Texter, tankar och skisser har varvats i min dagbok. Precis som när jag var liten har jag suttit i min hängstol under eken och skrivit i min dagbok. Jag har blundat och fantiserat och gjort skisser som Leonardo Da Vinci hade skakat på huvudet åt. Jag har skissat på den coolaste hundkojan en människa sett och även om hundkojan ligger långt ner på bygglistan för gården, så fick jag i sinnet bygga den och välja vilka blommor som ska växa på taket på den. En dag… en dag har jag tid och möjlighet att bygga den och den kommer att bli fantastisk. 

Precis lika fantastisk som både din och min höst blir. Men nu, nu skapar vi Sommar 2.0 – värmen är tillbaka, ut och tanka solsken och våga drömma dig bort i sinnet och skapa balans i varandet.

Ene är min favoritrökelse.

Med värme & kärlek
Mira

Mira Mård

Postad den 5 augusti, 2020Mira Mård
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.