Jag älskar att skriva

Jag har hela mitt liv älskat att skriva. När jag var liten ville jag bli författare. Jag hittade på historier och personer, sanna händelser och påhittade äventyr. Med åren övergick skrivandet till dagboksform. Känslor, tankar och hemlisar. Jag plöjde bok efter bok med texter och jag mådde alltid bra efteråt.

Dagböcker blev till drömböcker, och jag gillade även att skriva olika typer av listor. Bucket-lists, do-to-lists, drömmar, mål, saker jag gillar, saker jag inte gillar. (En psykolog satte till och med list-stopp för mig under en period då hon ansåg att jag blivit manisk i mitt list-skrivande, hehe.). Främst har jag använt skrivande som ett verktyg. Ett verktyg att läka och skriva mig fri från psykisk ohälsa. Det här inlägget ska handla just om det.

 Terapeutiskt skrivande

I vuxen ålder har jag verkligen förstått innebörden i skrivandet. Kraften som finns i att få ner tankar till ord. Det som i huvudet är virvlande, osammanhängande och förvirrande blir plötsligt mycket lättare att tyda.

Det blir som en spegel av mitt inre. Som en bro som för samman mitt ljus med mitt mörker. Förankrar min kropp med mitt psyke, drömmar med verkligheten, och omedvetet med medvetet. Det får sår att övergå till läkning.

terapeutiskt skrivande

Expressive Writing

”Skrivterapi, eller Expressive writing, har testats på personer med en mängd olika sjukdomstillstånd, både fysiska och psykiska. En teori om varför skrivterapi kan påverka en sak som sårläkning är att det stärker immunförsvaret genom att minska stressnivåerna.” – källa