Jag är sjuk

Jag är sjuk! Det är först nu, det här året, jag har påbörjat erkännandet att jag är sjuk. Det har länge känts genant, som om jag skulle vara en svag person. Hur dumt det än låter. Jag har länge viftat bort mitt mående för andra men mest för mig själv, är det här ens en sjukdom har jag tänkt.

Diagnos

Allt eftersom jag nu har blivit mer medveten kring mina beteenden och mer i kontakt med min kropp så har det börjat klarna, jag måste hitta en ny riktning och en ny takt i mitt liv.

Jag lider av utmattninssyndrom som beskriver de följder som långvarig och svår stress kan föra med sig. Diagnosen utmattningsyndrom är ett nytt ord för den äldre benämningen utbränd. Och ja, det är ett sjukdomstillstånd.

Det sker flera olika konkreta förändringar i hjärnan hos en som drabbas av utmattninsyndrom vilket leder till alla de svårigheter och symtom man kan uppleva.

Utmattningssyndrom

Hjärnfonden beskriver utmattningssyndrom såhär:

”Centrala symtom är trötthet, som inte går att vila bort, sömnrubbningar och kognitiva besvär. I början av förloppet dominerar kroppsliga symtom som mag- och tarmproblem, sömnsvårigheter, värk i kroppen och ständig trötthet. Symtomen kommer smygande och efterhand tillkommer kognitiva symtom. De kognitiva besvären yttrar sig främst i min­nes- och koncentrationssvårigheter. I ett senare skede uppkommer humörförändringar och depressiva symtom som nedstämdhet, skuldkänslor och oro.”

När jag läser det här så är det check på alla rutor men jisses så många fler rutor jag har fått kryssa i på grund av detta. Några riktigt otäcka.

Vi reagerar alla olika på stress och det tar sig olika uttryck i en diagnos också. Det är dock hög igenkänningsfaktor i alla de berättelser jag har hört och läst. Ibland är andra bättre på att sätta ord på det jag också upplevt och upplever. Bilden av min sjukdom blir tydligare och det hjälper i tillfrisknandet att få ta del av andras berättelser och att dela med sig.

Stress

Stress kommer vi inte ifrån, det finns inbyggt i vårt system och är till och med nödvändigt när det gäller att bli alert vid fara och hot. Dock är våra faror som idag triggar vårt system långt ifrån en sabeltandad tiger. De handlar mer om krav, psykosociala påfrestningar/svårigheter eller miljöpåverkan.

Vi lever i en tid med ett enormt informationsflöde och trots att vår hjärna är fantastisk och anpassningsbar så fungerar den som på stenåldern i mångt och mycket. Det sägs att ungdomar i dag får lika många intryck under en dag som en stenåldersmänniska fick under en hel livstid. Med den jämförelsen är det lätt att förstå hur hjärnan kan bli överbelastad.

Intrycken ökar och vi ger oss alldeles för lite tid till riktig återhämtning. Återhämtning i form av ren vila till hjärnan. Många tror ofta om vi bara låter kroppen vara stilla så vilar vi men det är hjärnan som stressar så då är det också hjärnan som behöver vila. Stänga av intryck.

Bäste dräng reder tyvärr sig själv

Jag tycker att det kryper fram att fler och fler är drabbade hela tiden. Jag läste någonstans att stress var år 2015 den vanligaste anledning till sjukskrivning. Det lär ju inte ha minskat. Trots detta upplever jag, och många andra jag har talat med och läst om, att våra vårdinstanser fortfarande tycks stå handfallna.

Det känns som om min resa bara har börjat trots att jag varit sjuk länge. Jag kan se att redan under året 2006 började min kropp att säga ifrån. Det tar tid att komma på fötter och det är ibland många kliv bakåt igen efter en bra period. Jag vill mena att anledningen till att min process blivit så utdragen handlar till stor del om att jag har varit tvungen att hitta mina egna vägar till diagnos och en väg framåt trots flera kontakter med sjukvården. Idag handlar min vardag mycket om att vara medveten och känna in, acceptera och balansera dagen samt ett stort fokus på läkning.

Sara Weinhandl

Postad den 4 december, 2019Sara Weinhandl
6 Kommentarer
  1. Sanna
    Sanna says:

    Närvarande, lugnande, omtänksam är några ord jag skulle beskriva dig med fast jag inte känner dig. Vet inte varför jag skriver det här men tänker du behöver höra det.
    Fin och klok text.
    Kram

    Svara
    • Sara
      Sara says:

      Fina Sanna! Tack! Dina ord träffar så rätt i mig just nu. Jag känner att det finns så mycket kärlek inom mig som jag gärna vill få ut men att fokus de senaste åren har varit att bocka av en lista. Allt har varit prioriterat förutom att just vara i kontakt med mig själv. Känna och vara tacksam för nuet. Jag har länge upplevt att jag jagar sista vagnen i tåget och att det är otroligt dimmigt utan en väg framåt. Det blir lätt tunnelseende och det där med att ge blir snålt. Mina barn hjälper mig lätta på dimhöljet och jag får kärlek och får ge kärlek helt som det blir. Bästa medicinen! Jag tar åt mig av dina ord, för sån vill jag vara och kanske är det så att självbilden börjar landa. 🙂
      Kram

      Svara
  2. Erika
    Erika says:

    Precis! Att acceptera och erkänna för sig själv att jag är sjuk är otroligt svårt. Som högpresterande och med en vana att alltid fixa mycket är det svårt att erkänna för sig själv att jag faktiskt inte kan. Det är stopp.
    En av de svåra sakerna är att hitta vägen framåt. Det går inte att komma tillbaka till där jag var eftersom det inte fungerade utan jag måste hitta en ny hållbar väg. Att ge mig själv tålamod att hitta denna väg är riktigt svårt och det jag främst brottas med just nu.
    Ta hand om dig och ge dig själv tid. Kram

    Svara
    • Sara Weinhandl
      Sara Weinhandl says:

      Hej Erika! Ja vi blir aldrig riktigt dem vi var innan igen. Men vill vi det? Jag älskade den farten och känslan av att jag klarar precis allt och att det fanns inget, precis inget, som kunde stoppa mig. Oövervinnerlig! Eller? Snopet nog så stoppade jag mig själv. Min kropp sa till och gjorde det omöjligt att fortsätta likadant. När jag tänker tillbaka på de senaste åren då jag troligtvis spårade rejält och inte drog i bromsen, så var jag inte hel. Jag stängde av helheten på ett sätt. Var inte i kontakt med mig själv och alla små världsliga ting blev enorma. Fel fokus på ett sätt. Det vill jag inte tillbaka till men farten och att vara en superwoman det gillade jag. Nu är ju hastigheten något jag ska tänka på men min energi är fortfarande snabb, det gäller bara att gå på rätt bollar. Vad får mig att vara hel, känna frihet, glädje och tacksamhet? Jag trevar ju nästintill varje dag men tänker att det kommer en klarhet längre fram, det gör det alltid. Men stanna upp, andas, men gå inte tillbaka. Eller hur? 😉
      Essensen av de vi var finns ju kvar, vår kraft, det är vår mall som kanske bör utvecklas. För varför säger kroppen ifrån? Energin harmoniserar inte, det är skevt någonstans och kanske kan vi aldrig helt sätta fingret på vad. Då kanske vi i stället kan fokusera framåt på hur vi vill att det ska vara. Plocka godbitar från förr men också ta in nytt som ger energi, så tror jag resultatet blir rätt bra.
      Jag ler när jag skriver till dig, känner värme och positiva vibbar. Det finns ljus i tunneln.
      En stor kram till dig!

      Svara
  3. Mira Mård
    Mira Mård says:

    Du är så modig, naken i dina ord. Det inspirerar. Alltför ofta klär vi sanningen i vackra ord och omskrivningar. Tack <3

    Svara
    • Sara Weinhandl
      Sara Weinhandl says:

      Tack Mira!
      Det är läskigt men otroligt befriande att säga som det är. Tränar på att förmedla det jag vill förmedla.
      Kram

      Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.