Hantverkets Less-stress

Mina händer är aldrig still. Vissa stör sig på det, andra har lärt sig att låta det vara så. De har förstått att när jag täljer, slipar, böjer silverdelar eller sorterar en papperskasse med fjädrar skapar jag less-stess inom mig.

Hantverkets urvibration

Se det här framför dig: En sprakande eld med människor samlade framför den. Samtalen är lågmälda eller så sjunger de. De är i samklang, i samma rum med händerna upptagna. Ofta var det kvinnor, men männen hamnade också här, förr eller senare. 

Sommartid var den här bilden mer sällsynt än höst och vinter. Det var främst under hösten och vintern som hantverket fick fokus. Sommaren tillbringades utomhus, grödor skulle i marken och gårdens utsida och marker skulle vårdas fram till skörden. Därefter landade man i hantverket. 

Det var ok att sitta still och göra “ingenting”. Idag landar vi i soffan och tittar på TV. Hantverket har fallit glömska hos många, men inte hos mig. Här lever den i allra högsta grad och den skapar gemenskap både i familjen och med kursdeltagarna som gång på gång återvänder till kurscentret för att tillverka någonting.


När det sker får vi varje gång en skön, harmonisk stämning att njuta av. Ibland är det tyst och det enda som hörs är ljuden från hantverket. Helt plötsligt börjar någon prata om något och samtalet får ett harmoniskt flöde. Ofta kommer vi till insikt utan att vi ens har ansträngt oss.
Ibland börjar någon sjunga (oftast jag) och en efter en stämmer in i sången. Först tyst, sedan högre och högre. Ibland tystnar sången och vi alla upplever en stund av vördnad. Ibland avslutas den med skratt och kan jämföras med rövarna i Ronja Rövardotter.


Hantverket centrerade människan och skapade en less-stress. Idag vet vi genom forskning att det utlöses en hel del härliga endorfiner mm vid ex virkning eller stickning. Precis som vid löpning. Utöver det här så skapas en vibration i oss som för oss närmare våra förmödrar och förfäder. Vi glider bortom tid och rum och känner inte bara samklang med personerna i rummet, utan även med de som inte längre vandrar Livets Stig med oss.


Vi får också vara med och skapa något som bär med sig minnen och positiv energi till den som tar emot vårt hantverk. Jag har virkat en filt till mitt kommande barnbarn. 84 rutor av kärlek. Det finns ingen likadan, det kommer aldrig att finnas en likadan. Och jag tror att den kommer att följa med honom på en resa genom livet och förmodligen kommer den att viras runt hans barn. Mitt barnbarnsbarn, någon gång i framtiden. Filten jag sydde åt min dotter har idag tvättats och lagats för att hon ska kunna vira den om sitt barn inom en snar framtid.

En filt av mormorsrutor till barnbarnet.

Jag kan inte

Nej, du kanske inte kan, men du kan lära dig. Alla kan. När det är hantverkskvällar på Hilaria, då kan alla genom att någon annan kan steg för dig steg visa dig hur du ska och inte ska. Det är där vi växer. I det ögonblicket när vi får gemensamt slussa varandra vidare i ett projekt och uppleva kraften i att skapa.
Jag har sett en person som aldrig sytt något i hela sitt liv skapa en vacker klänning av tre gamla. Det här också smart konsumtion. Återbruk är fantastiskt.
Jag har sett en människa som aldrig har jobbat med skinn eller trä, skapa en vacker trumma. Från början till slut med handledning moment för moment. Trumbygge är dessutom en ceremoniell resa i trummans urvibration. Att låta en trumma födas ceremoniellt tar tid, men den trumman kommer också alltid att tjäna dig väl.


Det finsn också en annan vinning i att utmana sig själv till att göra utan kunskap. Du växer. Du växer något enormt och känslan av att hålla i något vackert som du själv skapat går inte att beskriva. Det är också läkande att skapa. Många tankar passerar och många känslor likaså, när du ägnar dig åt hantverk. Det kan jämställas med meditation, eller löpning.


I oss finns något som Mother Pinetree kallar för skapandekraft, den är viktig för hela mänskligheten. Utan den skulle vi fortfarande bo i grottor utan verktyg. Det är skapandekraften som får oss att förbättra, utvecklas och uppfinna. Det är den skapandekraften som byggt upp civilisationer genom årtusenden. Det är den som byggt upp samhället vi har idag.
Våga skapa. 

Trumma under uppbyggnad av växtfärgat skinn.

Med dessa ord kliver lilla jag på mitt lilla kurscenter in i en skapandeyra som är två veckor lång. Jag får hem grupper som ska bygga trummor, skallror och tova slagpinnar. Så jag får min sång, mina skratt och min skapandekraft får slå upp i full blom.

Med värme & kärlek
Mira

Mira Mård

Postad den 17 augusti, 2020Mira Mård
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.