Den ensamma ringblomman

Inte nog med att den växer i potatislandet där ringblommorna skapat en egen rebellisk oas. Den är gul. Den enda gula i ett hav av orange. Hur vågar den? Bara sticka upp och ut så där.

Medvetenhet

Förmodligen vet den inte om att den är gul i ett hav av orange. Förmodligen så växte den upp i en tro om att den är precis som den ska vara. Och, det är den.
Jag slås av hur naturen gång på gång finner en egen väg i vår mänskliga, linjära och strukturerade varande. Det här är nämligen gamla frön, frön som jag tagit av blommorna år efter år. Alla alltid orange. Fram tills nu, då en gul en föddes. Jag kommer att vårda de fröna ömt, i en alldeles egen ask, så att jag kan ta hand om de gula som kommer nästa år.
Så här är det för oss människor också, vi speglas av andra. Ett ständigt flöde av speglingar som talar om för oss var vi står i relation till omvärlden. Ibland möter vi medresernärer som säger att vi är rätt och ibland säger de att vi är fel. 

Frågan är om du vill vara den gula ringblomman, eller en av de orange? 

Den enda gula ringblomman

Ensamhet

Tiden som är nu färgas av ensamhet. Vi har fått dra ner på samvaro och får mycket tid i vårt eget sällskap. För mig är det skönt, lugnt och jag fyller mina dagar med hantverk, trädgårdsskötsel och annat som behöver göras. Jag fortsätter skapa det livet jag inte vill ha semester från och inget har ändrats i min plan, förutom hastigheten. Jag finner trygghet i det. 

Ibland sköljer dock känslan av ensamhet över mig. Jag saknar människorna kring min lägereld. Jag saknar skratten, berättelserna och samvaron av att krypa ihop närmare elden när skymningen skiftar över i natt och dela en filt när natten blir allt mörkare. 

Jag vet inom mig att det kommer en tid snart, där jag får göra det igen, men ibland känns snart alldeles för långt bort. 

I det här kan jag inget annat än att vara tacksam för de sociala medier och den teknik som finns till hands för att hålla kontakten, att se och höra sina nära och kära, kollegor och kunder.

Frågan är vad kan du göra för att bryta någons ensamhet, så även din egen?

Att sticka upp och ut

Det är det vi behöver göra. Våga vara unika. Våga vara passionerade och stolta över att vara de vi är. Våga stick upp och ut i vår unika vibration. Jag brukar säga till mina elever “Du är här för att transformera dig själv till ditt sanna jag. Inte för att bli en kopia av någon annan.” 

Jag älskar det unika och jag brinner för att hitta det unika i varje medresenär jag möter på Livets Stig. Jag älskar att se det som är olika i oss, för att det lär mig något. Varje möte lär mig något nytt och den ena dagen är den andra aldrig lik. Fastän de egentligen bara rullar på; solen går upp och den går ner. Däremellan finns en massa rutiner på min gård, men även de blir unika varje dag eftersom vinden inte blåser från samma håll och molnen skiftar färg och form. Varje dag blir därför unikt för att jag väljer att vara medvetet närvarande i mitt varande och njuta av skiftningarna som finns i min omgivning. Bara så där, helt gratis. 

De gånger min vibration vacklar, väljer jag att ta mig tid med min trumma, eller bygga en trumma. Sjunka in i dess urvibration och stärka min egen så att jag ser livets skönhet igen. Mina tankar blir klarare och det blir lättare att se vad som är viktigt här och nu. Det är här och nu vi skapar det som komma skall. Alltid.

Växtfärgad trumma i getskinn

Vibration

Min vibration är min. Min vibration är mitt ansvar. Och min tacksamhet. Min vibration speglar hur jag upplever, njuter och ser mitt varande. Min vibration ökar i kraft om jag är i samklang med det som omger mig. 

Om jag älskar mitt kråkslott till hus, skapar jag en stark vibration och besökare snappar upp den sköna, mysiga vibrationen mitt kråkslott och jag skapar tillsammans. De ser därmed skönheten och har överseende med skavankerna. 

Om jag älskar min trädgård, skapar jag en stark vibration och besökare känner ett woooow i hjärteroten när de ser mina pumpor slingra sig långt utöver tillägnat område. I deras wow ingår oftast en “Hmmm, mina växer inte så där…”. Jag brukar svara “Ge dem sol, s*it och kärlek, så växer de”.

Kan du då tänka dig vad som händer om du älskar det unika i dig? Vad du utstrålar och hur starkt det påverkar de du möter. Våga också älska tiden som är nu och din ensamhet, om du påtvingats det. 

Stick upp och stick ut.

Med värme & kärlek
Mira

Mira Mård

Postad den 24 juli, 2020Mira Mård
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.